Blogguppgift B Pressetik och murvelmoral

Blogguppgift B: Pressetik och murvelmoral

I de etiska reglerna för press, TV och radio står det att: Press, Tv och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet. Härvid gäller dock att skydda den enskilde mot oförskyllt lidande genom publicitet. Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och TV skall vara ett stöd för den hållningen.

Publicitetsregler

Ge korrekta nyheter

Var generös med bemötanden

Respektera den personliga integriteten

Var varsam med bilder

Hör båda sidor

Var försiktig med namn

Många av de här reglerna tycker jag att vissa tidningar har svårt att leva upptill, särskilt kvällspressen, som nästan har blivit en skvallertidning. Man måste verkligen komma ihåg att för det mesta har journalister och pressen att göra med stora mänskliga tragedier. Man skall vara ytterst försiktig med namn och bilder, särskilt om det är en ung människa man skriver om. Hela deras framtid kan stå på spel på grund av en artikel. Det är viktigt för journalister att ha allmänhetens förtroende, eller att i alla fall försöka att få det.

Jesper Strömbäck skriver i sin krönika: Pressetik i förfall att Aftonbladet den 11 september hade en löpsedel och en bild på kungen med texten: KUNGEN OTROGEN med kända svenska kvinnor. I detta fallet fanns det inga säkra källor eller bevis. Aftonbladet hade bara hört lösa rykten. Tydligen hade man inte kontrollerat sakuppgifterna så noggrant som omständigheterna kräver. Det kallar jag murvelmoral av stora mått. Man kan väl inte direkt påstå att de lever upp till att Ge korrekta nyheter, massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Har valt att titta närmare på regeln: Var varsam med bilder.
Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial
Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Att bli publicerad med sin bild i tidningen kan få förödande konsekvenser. Särskilt om artikeln handlar om något negativt, som det oftast gör, Det kan visa sig senare att det är fel person, människor kan även ändra sig. Då skall inte en bild i pressen få förstöra en hel framtid. Har tittat närmare på ett ärende som jag hittade under PO:s hemsida:

Klander för bildpublicering av ungdom 1

Fagersta-posten rapporterade att en 16-årig pojke greps för bilstöld, pojken erkände och anhölls, därefter fördes han till Västerås för vidare förhör. Han släpptes senare samma dag. Under förhören hade han även erkänt en ytterligare bilstöld. I artikeln fanns två bilder. Den större bilden visade pojken när han låg framstupa över en motorhuv. Hans armar var böjda bakåt och två poliser höll honom. Pojkens ansikte var maskerat med en svart fyrkant. Den täckte inte hela huvudet. Hans blonda hår syntes, ansiktet var även tydligt avspeglat i framrutan på bilen. Bredvid honom låg också en kamouflagemönstrad keps, även kläderna var synliga

Pojkens mamma anmälde tidningen till Allmänhetens Pressombudsman (PO) Hon tyckte bilden var utpekande och kränkande för sonen. Den hade tagits när han låg över motorhuven för att polisen skulle sätta på honom handbojor. Kepsen och håret syntes. Sonen hade inte velat vara med på bild och hade sagt ifrån till tidningen. Mamman framhöll att sonen var minderårig och att bilden skulle göra det svårt för honom att ta sig upp till ytan igen.

Fagersta-posten tyckte att händelsen hade allmänintresse. Texten var inte utpekande och bilderna hade anonymiseras enligt gällande praxis.

PO:s bedömning var att ungdomsbrottslighet har ett allmänintresse. Pressetiken ställer däremot höga krav på hänsynsfullhet vad gäller publicitet av ungdomar. PO klandrade tidningen. I det här fallet förstår jag både mamman, pojken och tidningen. Det klart att man känner igen pojken. Både hans hår och kläder tillsammans med texten i tidningen pekar ut honom. Gripandet var även det oerhört dramatiskt. Det blir svårt att komma tillbaka till skolan för honom, även för mamman att gå tillbaka till sitt arbete, att visa sig ute på stan och så vidare, eftersom Fagersta är en liten ort. Samtidigt är det viktigt att markera att man får inte bära sig åt hur som helst. Tidningen har rätt i att detta har ett allmänintresse för att kunna klaras upp och komma tillrätta med problemet. Fagersta- posten hade även maskerat pojkens ansikte allt gällande rådande praxis. I det här fallet kan man tycka att bägge parter har rätt på sitt sätt. Fagersta – posten har inte satt ut namnet på pojken, och även maskat bilden. Men man kan ändå uppfatta vem den här killen är. Bilden visar att pojken var i ett gripande utsatt läge. Tidningen hade kunnat vara försiktigare med en sådan bild, dessutom sa pojken till tidningen att han inte ville vara med på bild. Detta har inte respekterats. Man skall skydda den enskilde mot publicistiskt lidande. PO kom fram till att tidningen brustit i den empati och hänsyn som kan förväntas vid publiceringar av det här slaget. Pressens opinionsnämnd anförde skälen att tidningen åsidosatt god publicistisk sed. Det är precis vad jag själv tycker om just detta fall.