Blogguppgift D: The Elements of Journalism

The Elements of Journalism -What Newspeople Should Know and the Public Should Expect av Bill Kovach och Tom Rosenstiel. Boken talar om vad som kännetecknar god och viktig journalistik. Det är bland annat tio grundläggande element som skall fungera som ett rättesnöre i den journalistiska vardagen. Dessa element är:

Journalisters första skyldighet är att ge sanningen
Journalister skall i första hand vara trogna sina medborgare
Journalisters grundläggande regel är att kontrollera källor
Journalister måste upprätthålla ett oberoende mot dem de skyddar
Journalister måste fungera som oberoende, kraftfulla övervakare
Journalister måste ha ett forum där allmänheten kan kritisera och kompromissa
Journalister måste sträva efter det meningsfulla, intressanta och relevanta
Journalister måste fortsätta att göra nyheter uttömmande och se saker och ting i dess rätta ljus
Journalister har en förpliktelse mot sitt eget personliga samvete om vad de skriver
Medborgarna har också rättigheter och ansvar vad gäller nyheter.

Journalisters uppdrag är att tillhandahålla sådan information människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor. För att kunna granska våra makthavare och myndigheter. Whachdog och investigative journalism skall gräva granska och avslöja missförhållanden och obekväma offentliggöranden som händer medborgarna i ett land. Det är från dem de har det största uppdraget. De skall också ta ställning till vad som ska och inte ska räknas som acceptabelt. Journalister måste också ha forum där människor på ett demokratiskt sätt kan debattera och får komma till tals och uttrycka åsikter. Det kan vara svårt att offentliggöra avslöjanden vad gäller politik och ekonomi. Myndigheter vill kanske dölja och hemlighålla uppgifter som de inte vill skall läcka ut till medborgare, sådant som makthavare vill förtiga. Journalistik är också businesses som inte längre enbart är baserad på god kvalitet och hur bra den är utan på pengar. Hur mycket vinster företaget gör. Boken säger att amerikanska journalister spenderar minst en tredjedel av sin tid på affärsuppgörelser än journalistik. Boken tar också upp att det är alarmerande för medborgarna, att journalisters roll inte längre är vad den har varit. Länken mellan medborgarna och journalister har försvagats, därför har människor tappat intresset för pressen. Det har blivit mer komplicerat för journalister att presentera bra nyheter som har ett allmänintresse. För att vinna tillbaka allmänhetens intresse måste journalister vara sanningsenliga och ta eget ansvar och prata med medborgarna på ett begripligt sätt. Journalisters första lojalitet är mot sina medborgare.

Alla dessa tio element ovan har en koppling till Nick Davies och även Gunnar Nygrens tankar om förfall. Är det så här journalistiken bör vara så har dessa bägge herrar helt och hållet rätt när de säger att den är sjuk, då stämmer det inte på en enda punkt. Vad gäller att kontrollera källor, det personliga ansvaret, att vara kraftfulla övervakare och leverera uttömmande nyheter till medborgarna. Källorna skall vara grundligt granskade så också faktauppgifterna. Samt att kontrollera sanningshalten med andra källor. Påståenden måste alltid kontrolleras och sanningshalten verifieras.

Det klart att det finns ett hot mot att god journalistik på sikt försvinner och att journalister skall kunna genomföra sina uppdrag riktigt bra, om bara ekonomiska intressen skall få råda. Människor slutar att läsa och bry sig om nyheter, det finns ju ändå inte ett uns av sanning i dem. Journalister slutar att rapportera det som är viktigt för medborgarna för att bara skriva om det som ger rejäla vinster. Journalister skall bevaka när medborgare blir illa eller orättvist behandlade, precis som advokater skall de vara människors språkrör. Hur kommer samhället att se ut i framtiden när bara pengar och kommersialism skall styra? Vi kommer att gå tillbaka i tiden i stället för att utvecklas.

Journalisters största uppdrag är att upprätthålla demokratin. Det kan vara svårt för i många länder existerar hot mot yttrandefriheten, det kanske är krig, det råder diktatur, censur, mutor och korruption. Det som kanske är det största hotet som jag ser det är terrorismen. 11 september gav terrorismen ett ansikte, inte bara i odemokratiska länder, utan vi såg attentat både i England och Spanien. Även om dessa länder har yttrandefrihet så är journalister hotade som försöker nysta i detta. Här i Sverige och även i övriga Europa har vi farliga samhällsgrupper som nynazism och Hells Angels, till exempel. Journalisten som har kartlagt dessa grupper och som skrivit en bok om maffian har blivit mordhotad. Både i Sverige och Danmark har det varit ett riktigt rabalder om de omtalade Muhammad teckningarna. Journalister på Jyllands-Posten var hotade och fortfarande är människor i den muslimska delen av världen rosenrasande. Men det är just detta som är demokrati, att få uttrycka sina åsikter både i tal och skrift. En fri press alltså.

Bill Kovac och Tom Rosenstiel säger att journalisters första lojalitet skall vara mot medborgarna, hur skall den kunna vara det när journalistiken i verkligheten ser ut som den gör, om det mesta handlar om vinstintressen och karriär Det måste ju vara så här ruttet, när både svenska och amerikanska journalister som är väl insatta i det, säger det. Det är tur att det finns journalister som bryr sig. Som nätverket: The Committe of Concerned Journalists, man får verkligen hoppas att de blir fler journalister av den sorten i framtiden, som brinner för yrket och demokratin, där jobbet är en passion.

Blogguppgift D Journalistik i kris

Forskaren och läraren vid Södertörns högskola, Gunnar Nygren säger i radioprogrammet: Publicerat att journalisterna har blivit fjättrade vid datorn och inte längre befinner sig ute i verkligheten. Att de inte hittar egna nyheter, utan återanvänder och omarbetar andras material. Den brittiske journalisten Nick Davies tycker likadant, och har givit ut boken: Flat Eart News där han har ungefär samma tankegångar. Han menar att 80 procent av brittiska tidningar får sina nyheter från PR eller nyhets byråer. Han tycker Journalistiken är svårt sjuk, men inte riktigt död än. Även om det inte går att jämföra den brittiska pressen med den svenska så säger dessa bägge herrar att: journalister bara är innehållsleverantörer och ompaketerare i stora mediefabriker. Att media inte alls har samma makt som tidigare, det skulle betyda att: Pressen inte är tredje statsmakten längre.
Både Nygren och Davies tycker att tidningar är mer intresserade av ekonomi och annonsintäkter än av god publicistisk sed.

Förhåller det sig så här, är det verkligen kris, men det skulle inte förvåna mig eftersom journalister precis som alla andra yrkesgrupper har fått mer och mer att göra. Nuförtiden går medierna in i varandra. Radio, tv, tidningar, Webben, pood radio och bloggar. Det är omöjligt att på alla plan göra ett jättebra och noggrant arbete. Små lokaltidningar köps upp av större mediekoncerner. Journalister jobbar under stark tidspress och deadlines. Man hinner inte med alla gånger att ringa, researcha, boka intervju, tillbaka igen och skriva ett fulländat reportage, dessutom med mycket mindre resurser än tidigare. Det är kanske lätt hänt att vid sådana tillfällen ta ett redan färdigt reportage eller artikel och omarbeta det, för att helt enkelt få det färdigt i tid. Men det finns stora risker med det här. För det första strider det mot allt det som journalistutbildningarna lär ut, nämligen att: man skall vara på plats träffa människor ute i verkligheten, lyssna till deras historier och beskriva miljöer, gör man inte det kan inte heller artikeln bli bra eller trovärdig. Dessutom är det inte bra för demokratin tycker jag eftersom inte människor får komma till tals. Saker och ting har kanske hunnit ändrat sig om man skriver något gammalt omarbetat, och vad får man då - jo en gammal nyhet som inte alls stämmer. Det viktigaste för en journalist är att träffa folk ute i verkligheten och berätta sanningen, Samt knyta många och viktiga kontakter.

Det är kanske därför många människor inte har så stort förtroende för journalister. Det vet alla att en historia som berättats och görs om, till slut är en helt annan. Det är helt enkelt så vårt stressade samhälle ser ut i dag. Allt handlar om pengar så klart, att leverera så mycket nyheter som möjligt på kortast tid. Jag tycker inte att man kan ge någon skulden för det här, vi bär alla ett ansvar . Chefredaktörerna måste granska allt material noggrannare, Journalisterna som skriver skall ta sitt ansvar och kolla sanningar och källor. Sedan är det upp till läsaren att också vara kritisk, det beror mycket på vilken tidning man läser. Det finns oftast mer förtroende för en morgontidning än en kvällstidning. Det kanske skulle behövas mer journalister på varje tidning (det går mängder med journalister arbetslösa), så att mer tid fanns för var och en att göra ett bra jobb, men det kostar naturligtvis. Som vanligt handlar det om pengar och ekonomi, men i förlängningen skulle alla vinna på det.