The Elements of Journalism -What Newspeople Should Know and the Public Should Expect av Bill Kovach och Tom Rosenstiel. Boken talar om vad som kännetecknar god och viktig journalistik. Det är bland annat tio grundläggande element som skall fungera som ett rättesnöre i den journalistiska vardagen. Dessa element är:
Journalisters första skyldighet är att ge sanningen
Journalister skall i första hand vara trogna sina medborgare
Journalisters grundläggande regel är att kontrollera källor
Journalister måste upprätthålla ett oberoende mot dem de skyddar
Journalister måste fungera som oberoende, kraftfulla övervakare
Journalister måste ha ett forum där allmänheten kan kritisera och kompromissa
Journalister måste sträva efter det meningsfulla, intressanta och relevanta
Journalister måste fortsätta att göra nyheter uttömmande och se saker och ting i dess rätta ljus
Journalister har en förpliktelse mot sitt eget personliga samvete om vad de skriver
Medborgarna har också rättigheter och ansvar vad gäller nyheter.
Journalisters uppdrag är att tillhandahålla sådan information människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor. För att kunna granska våra makthavare och myndigheter. Whachdog och investigative journalism skall gräva granska och avslöja missförhållanden och obekväma offentliggöranden som händer medborgarna i ett land. Det är från dem de har det största uppdraget. De skall också ta ställning till vad som ska och inte ska räknas som acceptabelt. Journalister måste också ha forum där människor på ett demokratiskt sätt kan debattera och får komma till tals och uttrycka åsikter. Det kan vara svårt att offentliggöra avslöjanden vad gäller politik och ekonomi. Myndigheter vill kanske dölja och hemlighålla uppgifter som de inte vill skall läcka ut till medborgare, sådant som makthavare vill förtiga. Journalistik är också businesses som inte längre enbart är baserad på god kvalitet och hur bra den är utan på pengar. Hur mycket vinster företaget gör. Boken säger att amerikanska journalister spenderar minst en tredjedel av sin tid på affärsuppgörelser än journalistik. Boken tar också upp att det är alarmerande för medborgarna, att journalisters roll inte längre är vad den har varit. Länken mellan medborgarna och journalister har försvagats, därför har människor tappat intresset för pressen. Det har blivit mer komplicerat för journalister att presentera bra nyheter som har ett allmänintresse. För att vinna tillbaka allmänhetens intresse måste journalister vara sanningsenliga och ta eget ansvar och prata med medborgarna på ett begripligt sätt. Journalisters första lojalitet är mot sina medborgare.
Alla dessa tio element ovan har en koppling till Nick Davies och även Gunnar Nygrens tankar om förfall. Är det så här journalistiken bör vara så har dessa bägge herrar helt och hållet rätt när de säger att den är sjuk, då stämmer det inte på en enda punkt. Vad gäller att kontrollera källor, det personliga ansvaret, att vara kraftfulla övervakare och leverera uttömmande nyheter till medborgarna. Källorna skall vara grundligt granskade så också faktauppgifterna. Samt att kontrollera sanningshalten med andra källor. Påståenden måste alltid kontrolleras och sanningshalten verifieras.
Det klart att det finns ett hot mot att god journalistik på sikt försvinner och att journalister skall kunna genomföra sina uppdrag riktigt bra, om bara ekonomiska intressen skall få råda. Människor slutar att läsa och bry sig om nyheter, det finns ju ändå inte ett uns av sanning i dem. Journalister slutar att rapportera det som är viktigt för medborgarna för att bara skriva om det som ger rejäla vinster. Journalister skall bevaka när medborgare blir illa eller orättvist behandlade, precis som advokater skall de vara människors språkrör. Hur kommer samhället att se ut i framtiden när bara pengar och kommersialism skall styra? Vi kommer att gå tillbaka i tiden i stället för att utvecklas.
Journalisters största uppdrag är att upprätthålla demokratin. Det kan vara svårt för i många länder existerar hot mot yttrandefriheten, det kanske är krig, det råder diktatur, censur, mutor och korruption. Det som kanske är det största hotet som jag ser det är terrorismen. 11 september gav terrorismen ett ansikte, inte bara i odemokratiska länder, utan vi såg attentat både i England och Spanien. Även om dessa länder har yttrandefrihet så är journalister hotade som försöker nysta i detta. Här i Sverige och även i övriga Europa har vi farliga samhällsgrupper som nynazism och Hells Angels, till exempel. Journalisten som har kartlagt dessa grupper och som skrivit en bok om maffian har blivit mordhotad. Både i Sverige och Danmark har det varit ett riktigt rabalder om de omtalade Muhammad teckningarna. Journalister på Jyllands-Posten var hotade och fortfarande är människor i den muslimska delen av världen rosenrasande. Men det är just detta som är demokrati, att få uttrycka sina åsikter både i tal och skrift. En fri press alltså.
Bill Kovac och Tom Rosenstiel säger att journalisters första lojalitet skall vara mot medborgarna, hur skall den kunna vara det när journalistiken i verkligheten ser ut som den gör, om det mesta handlar om vinstintressen och karriär Det måste ju vara så här ruttet, när både svenska och amerikanska journalister som är väl insatta i det, säger det. Det är tur att det finns journalister som bryr sig. Som nätverket: The Committe of Concerned Journalists, man får verkligen hoppas att de blir fler journalister av den sorten i framtiden, som brinner för yrket och demokratin, där jobbet är en passion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kommentarer till Lise-Lotte Gill
Hej Lise-Lotte!
Du fokuserar I ditt inlägg på journalistikens granskning av makthavare. Och detta är viktigt. Jag anser faktiskt att den brister i svenska medier. För ofta belyser man ett ämne som t.ex. i Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning men sällan ges en kommentar från de ansvariga eller makthavarna ställs sällan till svars. Och därmed ger jag inte journalisterna skulden till detta. För det var ju just marknadsanpassningen av medierna som har lett till detta enligt Davies. Journalisterna ges inte den tiden som de behöver eller vill och därmed får vi inte en lika bra granskning. Och detta strider faktiskt mot vår pressutredning från år 1994, där just medierna ska ge information, granska och vara ett forum för debatt. Där kan vi verkligen förbättra oss.
Lojaliteten ska vara hos medborgarna i första hand. Det är arbetsgivaren som kommer i andra hand när det gäller lojaliteten. Du är tveksam till om detta går att förena med den marknadsanpassning som idag sker. Visst svårigheterna finns. Men dessa tio principer ska finnas i våra tankar hela tiden som journalister och vi ska göra vad vi kan för att så lång det är möjligt också agera efter principerna. Vi måste alla även medborgarna ta ansvar för att svenska medier utvecklas åt det håll som vi vill, och inte som marknaden vill. Men det blir inte lätt.
/Camilla Petersson
Halloj!
Sant som du skriver! Som alla andra har jag läst boken och fått samma känsla av att vi närmat oss den skräckbild som Nick Davies och Gunnar Nygren beskriver. Såg förresten Sprängaren på TV för några veckor sedan. I ett av sidospåren kan man skönja samma typ av kritik bland "journalisterna". Den gamla stammen klagar på hur arbetet och arbetsledningen bedrivs och strävar hela tiden efter något som lyfta fram tidningen i fokus snabbt. Däremot delar jag inte helt dina tankar om Muhammed teckningarna. I det fallet tycker jag att man måste ta hänsyn till andras värderingar. Det är kanske inte hotet mot enskilda personer som är intressant utan att man faktiskt skymfar personer med en annan religion.
C-H
Skicka en kommentar